Att anställa i Absurdistan

Ropen skalla – arbete åt alla… Svenskt näringsliv, politiker, tjänstemän av olika slag, till och med tankesmedjor på högersidan, är rörande överens: skattefinansierade subventioner eller fullt ut skattefinansierade åtgärder i form av instegsjobb, praktikjobb, provjobb, nyanländarjobb, kanskejobb, utvecklingsjobb etc, etc, är jättebra. Höger och vänster har lite olika idéer om driftsform (tillåts privata aktörer?) och hur många olika namn dessa insatser ska ha. Men det är samma sak. Företagarna betalar skatt för att sedan få tillbaka subventioner för att ”anställa”. Att politiker tycker det är bra kan förklaras av att de ses som handlingskraftiga: de lägger fram ”lösningar”. Lösningen att om du vill driva företag ska du betala skatt för att få tillbaka en mindre del i form av en deltidsanställd som inte har tillräckligt på fötterna för att du ska kunna anställa denne ”på riktigt” direkt. Reagerar ens Svenskt näringsliv? Nej: de tycker det är jättebra. Det är ju ”gratis” arbetskraft…

Jag upprepar: Kära företagare. Tycker du det är en bra idé att betala världens högsta skatter för att ”få lov” att anställa en person, som inte får arbeta med något riktigt, en person du (uppenbarligen) inte skulle anställt ett halvår utan subventioner – ”gratis”? Om du istället hade fått behålla din vinst och kunnat använda pengarna till att anställa rätt person på rätt plats direkt istället – hade det varit en dålig affär? Tänk då på att du hade sluppit betala X antal offentliga tjänstemän för att hålla reda på dina skatteinbetalningar och alla de personer som ska turas om att inte arbeta i ditt företag. Lite plus i kassan hade det nog varit och då kanske du också hade valt att anställa någon som levererar de där enklare sakerna också som du annars gör själv om kvällar och helger. Och kunnat ta semester istället.

Annonser

Detta med skatt och välfärd…

”Välfärd är viktigare än skattesänkningar!” Detta verkar ha varit många kolumners och debattartiklars mantra i tidningarna en tid. Och så är det ju. Välfärd är för mig, antagligen för dig, och för alla människor, det viktigaste. Att känna sig trygg gör att man går ut och lever och agerar i samhället, tillsammans med andra människor. Men det finns ett problem med denna sentens ”välfärd är viktigare än skattesänkningar”, nämligen dess kontext. Rimligen är ”välfärd” ett mål, något med ett värde i sig, som vi strävar efter. ”Skattesänkningar” har däremot inte ett värde i sig – det är ett medel. Medel är något vi använder för att uppnå målen.

Problemet med denna typ av enkla slagord, sentenser ur sina sammanhang, är att de ställer saker mot varandra som varken har logisk konsekvens eller raka samband gemensamt. Men det låter bra. Det kan lätt bli en enkel sanning. Det är vad alla borde vara på sin vakt mot – enkla sanningar. Enkla sanningar leder till lika enkla – och kortsiktiga – beslut. Beslut som tas på felaktiga grunder kommer lika effektivt leda till att man i sin enfald missar målet.

Så vad kan vi göra för att nå målet: välfärd för alla? Först måste vi veta vad som är välfärd för alla. En del saker är självklara, ett vettigt boende, mat och kläder, utbildning för sig själv och sina barn, arbete. Sen kommer vi till det som inte är lika självklart: hur jag vill bo, vad jag vill arbeta med och vad jag i så fall behöver studera – det är här våra välfärdstankar och vad vi upplever som våra behov, börjar skilja sig åt. Rimligen är det också här någonstans varje människa behöver göra sina egna val och lita till sina egna drivkrafter.

Världens näst högsta skattetryck. Är det ett nödvändigt medel för att uppnå välfärd? Vi klarar av social omsorg, hela vårt utbildningsväsende, ”gratis” för alla dagligen i 18-20 år om man så vill. Stödfunktioner till de som är hårdast drabbade av livets svängningar. I princip gratis barnomsorg, världens längsta betalda ledighet. ”Gratis” sjukvård. Allt detta kostar, men det kostar inte så mycket att vi behöver ha världens näst högsta skattetryck. Det har vi för att vå har så mycket annat än det grundläggande ”gratis”.

Med ett lägre skattetryck kan du och jag få mer pengar över till att själva besluta om de saker där våra individuella preferenser skiljer sig åt. Det är också välfärd. Många av våra skattekronor går en väldigt dyr rundgång tillbaka till de som redan har. Det tycker jag är fel. Jag kan betala för det som är mina intressen, det behöver inte du göra, du som antagligen är intresserad av annat. Väljer en annan väg. Betala för mina personliga intressen ska inte den som har lägre lön behöva göra. När vi tar ut pengar i skatt som politiker sedan smetar ut på ”alla” intressanta och ointressanta val och verksamheter, så blir det just mycket som görs som inte behöver göras. Och lite som görs av det som just du kanske vill ha gjort.

En hög grad av välfärd får vi när du och jag får utlopp för vår kreativitet, när vi har många människor som driver framgångsrika företag, det ger jobb och det ger mer inkomster till det gemensamma än vad beskattning av den enskilde arbetstagaren någonsin kan göra. Det är precis därför som skattesänkningar på arbete och på företagande är ett medel som leder till målet – välfärd! Speciellt i ett land med världens, fullkomligt onödigt, näst högsta, skattetryck. När du får behålla mer av din lön kan du lägga dina medel på just det som ger just dig mer livskvalitet. När företagare själva kan göra de prioriteringar, investeringar, som ger dem bäst utveckling och när företagaren kan lägga sin verksamhet i just vårt land, så ökar lönsamheten, så ökar antalet arbetstillfällen, och då kan vi snart sänka skatten ännu mer för att vi får ändå in alla de gemensamma medel som behövs för att säkra vår grundläggande välfärd, den som både du och jag behöver.

Således vill jag påstå: ”Välfärd är viktigare än en hög skattesats!”